Haha men jag är dum i huvudet. På tunnelbanan påväg hem står jag som vanligt och lyssnar på min iPod, två killar som står framför mig i vagnen kollar på mig och pratar. Tar ett tag för mig att fatta att om faktiskt pratar med mig och inte om mig. Så jag stänger av musiken och frågar vad dom vill, då frågar dom "vem av oss skulle vinna ett maraton?". Jahaja... Dom visar sig iallafall vara riktigt roliga (och fulla), dom frågar om jag ska med ut och ta en drink eller två. Min första tanke är ju såklart "neee, det kan jag ju inte göra". Sen kollar jag ner på min Guns-bok och önskar att jag var lika cool som dom. Så jag tänker att "fan, jag får leva lite on the edge". Så jag hoppar av i Camden med dom och det slutar med att jag spenderar kvällen med 8 härliga killar på en bar. När vi står och pratar, sjunger och är allmänt drägliga spelas Guns "Welcome to the jungle" och jag står där som ett jävla fån med största leendet på läpparna, bara för jag älskar den låten och har numera blivit besatt av Axl & gänget.

Grejen var ju bara att jag började jobba idag halv åtta på morgonen, så jag hade lite ångest på baren där ett tag men sen påminde jag mig själv att inte vara så mesig. Dom lyckas nästan övertala mig att hänga med på en, tydligen, grym fest i östra London. Men jag kände att det räckte där, ska väl ändå ta lite ansvar och sova några timmar innan det är dags att börja jobba.