jag sa ju det

Ungefär så sur som jag ser ut på kortet, så sur är jag. Men nu har jag bråttom, måste rusa till bussen. Stackars Toks. Får hänga med Bitterfittan ikväll.
Puss

usch

Ikväll känner jag mig tjock, ful och fantasilös.
Återanvänder outfitten från häromdagen. Måste slänga på mig en tröja, skinnjackan och en väska också. Sen är jag väl klar antar jag. Så sjukt opepp på att gå på date nu. ÅÅÅH. Kommer säkert byta om.

hmm?

Här sitter jag och tänker så det knakar. VAD ska jag ha på mig ikväll? Jag ska på en date med Toks. Bartendern. Hatar datekläder. Man måste känna sig snygg och vara bevkäm så man inte sitter och pillar med sina kläder hela tiden. En genomskinlig skjorta är inte heller bästa idén för då måste jag hålla in magen. Jag har besvär som ni märker. Jeans? Klänning? Skjorta? Shorts? Jag vet fortfarande inte.
Såhär ser jag ut när jag inte har en aning om någonting. Exakt såhär. Alltid.

random pics


sju bilder från idag


we love photobooth

Sitter här i köket med R och hänger och slänger. Vi älskar att ta kort med webkameran, jag vet inte vem av oss som gillar det mest... Förmodligen jag.
Har varit nere i Crouch End med Rachel och Daniel, bokade frisörtid, kollade på mobiler och drack smoothie. Jag är riktigt sugen på att köpa en ny mobil... Åh jag är så dålig.

måndagskväll

Kollar på Flickan som lekte med elden med Carlos. Känns som en skön kväll. Sitta barnvakt är inte så jävla jobbigt ändå.

tanke

Igår när jag var ute träffade jag två svenska kvinnor som jag småpratade lite med. Jag frågade dom vad dom gjorde här i London och en av dom sa att hon kom hit som au pair för 15 år sedan och att hon har bott här sen dess. Någon timma senare träffade jag en kille som var 27 år som flyttade hit för 10 år sedan, hans plan var att jobba i ett år men även han stannade alltså kvar. Får mig att tänka lite, tänk om jag faktiskt kommer stanna här? Läskig tanke. Min plan är inte att göra det men man vet aldrig hur framtiden blir. Men som sagt, som jag känner nu så räcker ett år gott och väl.

nyast in

Dessa läckerbitar är det senaste i min garderob. Plus svarta jeans, svarta leggings, svarta ballerina och en grå kavaj. Men dom var för tråkiga att ta kort på.
Den blå klänningen hade jag på mig igår, tillsammans med svarta nylon, svarta boots, svart skinnjacka och svart fransväska. Det var tydligen en lyckad outfit eftersom jag fick en komplimang av en make-up artist som sa att jag såg ut som en fashionista. Man tackar och bockar.

update

Har tagit en välbehövlig dusch. Sminkat mig lite lätt och slängt på mig svarta jeans, vitt linne och färgglatt halsband. Sitter med en kopp te i handen som vanligt, och nu väntar jag på att Emma ska bli ledig på Skype så jag kan få prata lite med henne.
Efter skypedejten ska jag ner till Crouch End och sätta in pengar på banken hade jag tänkt. Och beställa frisörtid. Kanske sätta mig på ett café och läsa? Only time will tell så att säga.
Tänkte visa upp mina senaste inköp också. Ikväll.

igår

Nemen nee. Det blev inga kort från karnevalen i Notting Hill. Precis när jag är klar och ska packa ner kameran inser jag att det inte är några batterier kvar i jäveln. Förövrigt så var vi inte på karnevalen speciellt länge, var väl inte så hemskt spännande. Istället åt vi thaimat och sedan begav vi oss mot Oxford Street.
Haha men jag är dum i huvudet. På tunnelbanan påväg hem står jag som vanligt och lyssnar på min iPod, två killar som står framför mig i vagnen kollar på mig och pratar. Tar ett tag för mig att fatta att om faktiskt pratar med mig och inte om mig. Så jag stänger av musiken och frågar vad dom vill, då frågar dom "vem av oss skulle vinna ett maraton?". Jahaja... Dom visar sig iallafall vara riktigt roliga (och fulla), dom frågar om jag ska med ut och ta en drink eller två. Min första tanke är ju såklart "neee, det kan jag ju inte göra". Sen kollar jag ner på min Guns-bok och önskar att jag var lika cool som dom. Så jag tänker att "fan, jag får leva lite on the edge". Så jag hoppar av i Camden med dom och det slutar med att jag spenderar kvällen med 8 härliga killar på en bar. När vi står och pratar, sjunger och är allmänt drägliga spelas Guns "Welcome to the jungle" och jag står där som ett jävla fån med största leendet på läpparna, bara för jag älskar den låten och har numera blivit besatt av Axl & gänget.
Grejen var ju bara att jag började jobba idag halv åtta på morgonen, så jag hade lite ångest på baren där ett tag men sen påminde jag mig själv att inte vara så mesig. Dom lyckas nästan övertala mig att hänga med på en, tydligen, grym fest i östra London. Men jag kände att det räckte där, ska väl ändå ta lite ansvar och sova några timmar innan det är dags att börja jobba.

we got everything you want

If you got a hunger for what you see
You'll take it eventually
You can have anything you want
But you better not take it from me
Imorgon blir det som sagt karneval i Notting Hill. Ska tydligen vara bra drag, fest från fyra fram till småtimmarna. Blir dock inte sent för oss. Men hoppas på en lyckad eftermiddag och kväll.
Ska se till att ha med mig digitalkameran imorgon, blir inga superbilder men det är ju alltid något.
Nu ska jag läsa lite mer sen nana kudden. Godnatt.

beach


skavsår

Var mycket trevligt att få umgås med lite svenska flickor här i London. Blev en kort stund i Hyde Park eftersom bakisgänget frös för mycket i vinden, begav oss därför till Starbucks för kaffe & te.
Var ju tänkt att jag skulle träffa Toks vid 18 men när jag inte hade hört av honom vid 19 så ringde jag L.A-killen (Darnell) och frågade om han ville hitta på något. Efter lite tjat och övertygelse om att "det regnar inte alls så mycket nu" så bestämde vi att vi skulle ses på Picadilly Circus och promenera till Soho. Jag kände mig lite underklädd för en date, lite för rockig och sunkig. Så jag köper ett par ballerina skor, en grå nätt kavaj och tar på mig jeansen som jag köpt några timmar tidigare. Sen satte jag mig på Starbucks med te och läste min Guns N'Roses-bok i någon timma innan han anlände. När jag satt där så kände jag mig så malplacerad i mina kläder, jag satt och såg allmänt respektabel och proper ut, och allt jag kunde tänka på var rock, alkohol, sex och droger. Det passade liksom inte mitt mood att ha på sig ett par ballerinaskor. Plus att dom gav mig skavsår på hälarna... Jag stog ut ett tag men sen var jag tvungen att sätta på mig stövlarna igen; mycket bättre.


lördag

Skulle ha åkt in till stan och shoppat idag som sagt. Men jag har varit allt för seg så jag skippar shopping och tar mig till Hyde Park för att träffa Kajsa & gänget. Lite nagellack och smycken och sen är jag klar.

rachel

är så söt när hon är trött. När hon liksom myser i ens famn och vill kramas. Var tvungen att ta ett kort.

you're in the djungle baby

Skulle köpa Blondinbellas Egoboost häromdagen. Men den var slutsåld så det fick bli Legenden om Guns N'Roses istället. Inget köp jag ångrar nu i efterhand. Fan vad grymma. Har läst 106 sidor på bara några timmar idag. Man läser om droger, sex, våld, stölder, utnyttjning och självklart musik. Och jag önskar att jag var tonåring under mitten av 80-talet, att jag bodde i L.A och fick uppleva deras genombrått. Och att jag fick ligga med Axl. Eller Slash... Istället föds jag 91 och inser att dom här snubbarna nu är allt för gamla för mig. Helvete.
.
Min absoluta favoritlåt genom tiderna är Don't Cry, inte en typisk Guns-låt men fan vad underbar. Första gången dom uppträdde med den var det någon som kastade en glasflaska mot Axls huvud (som missade). Axl svarade med att slå Monster-medlemmen Bob Forrest (som stog i publiken) i ansiktet med mickstativet. Sen slogs dom tills vakterna fick sära på dom. När Axl sedan blev intervjuad om tillfället sa han "Dom var fulla (publiken) och jag var spiknykter på scen. Dom kastade ölflaskor på oss. Om någon gör det, slår jag honom med mickstativet. Jag skiter i om det är min mamma som kommer upp och börjar slå mig. Jag skulle nita henne också."
Fan vilken hardcore kille.
Eller bara dum i huvudet...

fredag

Ae men okej. Jag mår väl lite bättre idag.
Imorgon ska jag in till stan och shoppa lite och sen träffa Toks på kvällen. Bartendern som jag har nämnt någon gång. På söndag blir det antingen Camden Market eller någon slags festival i Notting Hill. Kajsa, om du läser detta ; är ni på? Skriv på FB.

streetstyle


ångest

Det var riktigt länge sen jag kände mig såhär tom. Tom, ledsen, ensam, ångestfylld. Jag vill bara sova. Det låter dramatiskt kanske. Men det är fan så det känns just nu.

haha

Ibland är det så roligt hur vissa bilder ser ut innan jag redigerar dom. När jag var i Yorkshire och skulle ta kort på min nya klänning ute i trädgården så sprang R runt på gräsmattan. Och här sprang hon lägligt förbi precis när kortet tas.

olsen inspo


måste.fixa.ny.design


http://nyheter24.se/modette/victoriatornegren/

Jag missade ju att länka den här tjejens blogg när jag la upp bilder på henne. Here you go Josse :)

when i'm far too tired to fall asleep

Igårkväll skulle jag äta middag med mamma, pappa, farmor & morfar var det bestämt. När mamma åker iväg för att hämta farmor passar jag på att packa väskan, kläderna som jag har på mig ville jag ha med mig till London så jag klär av mig och packar ner dom. Sen spatserar jag runt i ett par gröna fula stringtrosor och bh och packar det sista. Sen hör jag en jävla massa fotsteg i trappen och ett "Maaaalin?!" och ett "Är du naken?". Då är det Sandra, Befrin, Emilia, Evelyn, Julia & Lovisa som har brutit sig in i mitt hus för att överraska mig. Så nae, farmor & morfar skulle ju inte alls komma. Så där stog jag chockad. Och halvnaken.
Men det var underbart. Jag har aldrig blivit överraskad sådär förut och jag hade absolut inte förväntat mig det. Det blev lasagne, sallad, öl, vin, coca cola och pavlova. Lite för mycket vin för mig kanske. Men jag hade en underbar kväll. Jag har aldrig förstått hur jobbigt det är att vara ifrån sina vänner och hur underbara dom faktiskt är. Förrän nu. Jag fick små ångestattacker igår när jag kom och tänka på att jag inte skulle se dom förrän i jul. 4 månader. När det var dags för Befrin att åka hem till sig började tårarna rinna. Dock försökte jag kontrollera mig och sedan sa jag till mig själv att jag inte ska gråta mer, för vi ses ju igen. Så jag lyckades hålla mig ett tag. Sandra & Olivia var kvar sist, vi drack mer vin, lyssnade på musik, pratade och vägde mina väskor (med hjälp av min mor). Tror inte att jag hade kunnat fixa det själv på grund av alkoholhalten i blodet. När klockan tickade sent in på natten var det dags att säga hejdå till Olivia & Sandra, och då kom tårarna igen. I floder. Jag och Sandra stog och grät och kramade varandra i flera minuter. Det regnade ute också om jag minns rätt. Fyfan vilken ångest jag fick. Sen gick jag och borsta tänderna, med tårar rinnande ner för mina kinder. Jag var så jävla ledsen. Jag gick ner och väckte mamma & pappa, låg i mammas famn och grät så att jag inte kunde andas. Och nu kommer tårarna igen. Jag tror inte att jag visste hur mycket jag faktiskt hade saknat alla.
.
Och jag fick ångra att jag drack allt det där vinet. På bussen påväg till Skavsta fick jag springa in till toaletten och spy. På planet fick jag springa in till toaletten och spy. Två gånger. Förbannade min känsliga mage om och om igen där på planet. Och jag har varit så otroligt trött idag, jag är trött. Känns som att jag inte har haft en god natts sömn på flera dagar. Men ändå kunde jag inte somna på bussen till flygplatsen. Tårarna kom igen när jag sa hejdå till pappa precis innan jag gick på bussen och dom kom när vi rullade bort från Linköping. Och nu sitter jag här igen. I min säng i Crouch End i norra London. Och ni känns så jävla långt bort. Nu ska jag sova.

underbart

Som sagt, dåligt med uppdatering nu när jag är hemma i Linköping. Men imorgon är jag tillbaka i London.
Emilia, Befrin, Julia & Evelyn mötte upp mig på resecentrum i måndags. Gissa om jag blev glad haha.
Igår var jag på stan med flickorna, det blev lite shopping, mat på Steve's och sedan Eclipse hemma hos Olivia. Kunde inte bli mer perfekt än så.
Nu ska jag in till stan för att möta upp Julia och fixa lite småsaker på stan.


godnatt

Har precis haft ännu en date med Emma. Det känns fan okej att hon bor på andra sidan Atlanten nu. Tack vare Skype.
Nu måste jag dock hoppa i säng eftersom jag ska upp tidigt imorgon för att ta mig hem till Sverige. Ska bli mysigt att resa ensam måste jag säga. Jag är tacksam över att jag har flugit mycket i mitt liv för det gör att jag inte är nervös när jag ska flyga på egen hand. Jag kommer dessutom vara ute i jävligt god tid. Bara för att.
Blir nog inte så hemskt mycket uppdaterande när jag är hemma i Linköping eftersom jag kommer vara upptagen med annat. Kameran får också stanna här i London tror jag.

update

Det är kolsvart och det regnar ute. Jag sitter inne i mitt rum och funderar på vad jag ska resa i imorgon, kommer bli en lång resdag så något bekvämt är ett måste. Kan inte riktigt förstå att jag faktiskt är hemma imorgon. Underbart. Ska äta middag med familjen + farmor & morfar. Jag planerar även att tvinga över Sandra till mig, dricka te, prata och kolla på någon film. Sandra, du är väl hemma imorgon kväll?
Och herregud vad jag ser fram emot att packa med mig mer kläder tillbaka till London! Förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag inte tog med mig min vita kavaj... Eller ett vitt linne.
gammal bild

så jävla ful

Har fått min lön nu (från veckorna i Yorkshire). Kontant. Åh jag är så pimp.

streetstyle; purses


tog fram saxen

och klippte lite i en tröja och i en t-shirt. Hade tråkigt.

oj oj oj

Vad kul det är att kika in på bloggar egentligen. Det är underbart underhållande må jag säga.
Men nu ska jag ta tummen ur röven och tvätta kläder, ta en dusch och sedan packa. En greksallad ska vi hinna med också.

"jag har hört att tonåringar sover länge, men det här var ju inspirerande"

Haha, jag vaknade kvart i tre idag. Bara för jag var helt död efter att ha tagit hand om ungar 24/7 i två och en halv vecka.
Inception var faktiskt grym. Var lite förvirrad ibland, det är lite jobbigt att hänga med i engelskan när man inte har någon undertext (heter det undertext?). Men efter en stund in i filmen tänkte jag inte längre på språket och jag hängde med i svängarna.
När jag kom hem från bion skypade jag med Emma i nästan 2 timmar, mycket välbehövligt måste jag säga. Det var äckligt härligt att få se henne. Tack för dagens teknologi. Kollade även flygbiljetter till New York igårkväll, jag & Lovisa åker dit 2 veckor i början av April! Bara 8 månader kvar...
Nu sitter jag i köket, lyssnar på musik, dricker te och läser bloggar. Ensam hemma idag. Skönt. Behöver inte packa än på ett tag egentligen, eftersom väskan nästintill kommer vara tom vet jag inte om jag kan kalla det för att packa...
.
Den här svartvita leokavajen köpte Debs i York. Jag vill ha den. Om jag är snäll kanske jag får låna den någon gång...

roses


flickor,

imorgon kommer jag ju hem till Linköping. Tar bussen från Skavsta till Linköping och om ni har lust och tid så får ni gärna möta mig på Fjärrbussterminalen på Resecentrum. Jag skulle dö av glädje. Jag kommer fram 18.50.
Skulle kännas perfekt att få pussa på er direkt på måndagkvällen. Blir middag hemma förmodligen men om ni orkar och vill ses i iallafall en kvart på kvällen där på Resecentrum och bara snacka lite skit skulle det kännas underbart. Sen är jag tillgänglig igen på tisdag kväll.

lördagskväll

Jag är trött som in i helvete. Men Carlos (ni vet mannen med bomullstussarna) tvingar med mig till Muswell Hill för att kolla på Inception. Jag ser väl mest fram emot att äta lite godis under filmen. Jag har hört att filmen ska vara bra men jag förväntar mig ingenting, har slutat med förväntningar. Man blir oftast bara besviken.

Puss

back in london

Äntligen tillbaka i London. Äntligen hemma. Det känns faktiskt så, det börjar bli som ett hem nu. Dock kommer det kännas som ett paradis att komma hem på riktigt. Till Vimarka. Få omfamna mamma, pappa, adam, lucas, sandra & alla andra underbara vänner.
Imorgon blir det att packa antar jag, dock lär det ta ungefär 5 minuter eftersom jag inte ska ta med mig särskilt mycket hem. Så jag får se om jag åker till stan och shoppar sakerna på min lilla lista.

haha.

Hittade det här klippet på youtube nyss.
Björn Gustavsson i en 5 år gammal reklam för ON OFF.

and i know i will always be just fine


evelyn älskling, läs detta

Som om kärleken inte var komplicerad nog. Som om rädslan för att inte vara den enda, eller inte
bli älskad tillbaks, inte var stor nog. Nej. För då kom Facebook. Och la förhållanden och dess problematik
på en ny nivå. Plötsligt var man tvungen att bekräfta förhållandet inför vänner och bekanta att kommentera
och studera. har han snygga semesterbilder? inga alls? då måste han vara ful. är han ful, oscar? är det inte
lite varning att han är med i gruppen “adriana lima”? du är ju mörkblond. då gillar han ju brunetter? obvioulsy.
det står ju på facebook. Och är man inte tillsammans på facebook, då är det inte officiellt. För då vet ju ingen.
Och det som ingen vet, det gills inte. Och med “gills inte” menar jag att du är singel tills facebook bekräftar annat.
Så du skickar iväg en förfrågan efter andra dejten. bara för att vara säker på att han inte träffar andra. och han
svarar inte! han ignorerar det. jaha, då va det kört. singel för livet. det blir till att plocka fram vibratorn och
köpa årsförbrukning av aa-batterier. det här är ju rena helvetet! ska det vara så jävla svårt att få en stadig kuk?
du är arg, tills dess att han med ett blygt leende uppvaktar dig på sängen och ber om att få fråga chans irl.

Och så var det detta med att “gilla”. Varför gillar han att hans syrras kompis “äter kladdkaka”, men inte att
du “är på myshumör idag”. Varför gillar han tjejer som dränker sorger i bakverk hellre än en kelkåt flickvän?
Jaha, hon är ju brunett, ser du efter att ha spanat in profilbilden. Kollar en extra gång. Brunett. Ingen tvekan
om det. Det va ju själva fan. Så du bakar en jävla kladdkaka och lägger upp bilden i fotoalbumet, äter och skvätter
choklad över hela kroppen. kom och smaaaka, din jävla kladdkakebög! En ny notis (!) – “Mamma gillar”. suck.

Som om kärleken inte var komplicerad nog. Nu har han blivit vän med någon kurvig brunett. Vem är
hon då? Var det i helgen dom träffades? Gav han ut sitt nummer också? Gav han kanske nummret, och
nu har de smsat, och bestämt sig för att göra det officiellt på facebook. Nu är de officiellt vänner på
facebook. Det var de det. 2 år i sjön. Nu är han borta. Ska man gilla kanske? För att visa att man inte alls
är upprörd, fast att man bakat ännu en kladdkaka av ren ångest. Så man gillar. Tills man kommer på att
det skulle kunna tolkas som ett godkännande för otrohet. Men du kan ju inte ta bort det. Då verkar du
schizofren. Och om brunetten intalar din pojkvän att du är schizofren, då är du ute ur leken. Och så ringer
han. Hela din värld är upp och ner och så ringer han. Och han låtsas som ingenting. Han är helt lugn.
trevlig(!?) Nästan som om han var kärleksfull. Det är han inte. den otrogna jäveln. Så du blir förbannad,
“varför gillar du inte mina statusuppdateringar?! och vem fan är hon den nya brunetten du snackar så
mycket med?! hon ska ge fan i mig och vem jag är! jag är fan INTE SCHIZOFREN! du äcklar mig, oscar!”

Oscar är påväg hem till dig efter att ha sett din facebook uppdatering, brunetten är hans kusin från Norrland.
Du är kladdig av choklad och tårar, påväg att plocka fram vibratorn igen. Och allt, på grund av facebook. Ogilla.

.

www.dollyblond.se


mamma

Mamma är bland det viktigaste i mitt liv. När jag var nyfödd sov jag på mammas mage, när jag var 1 år vägrade jag att slitas från henne och jag grät så fort någon annan skulle hålla mig, när jag var 4 år minns jag att hon åkte iväg varje tisdag för att spela tennis och jag minns hur jag grät varje gång. En känsla av sorg uppstod i mig, det kändes som att hon inte skulle komma tillbaka men nästa morgon var hon där igen; lika kärleksfull och varm. Bandet mellan mig och mamma är så starkt och det är jag oerhört tacksam för. Jag älskar henne gränslöst och jag vet att hon älskar mig gränslöst.
Ända sen jag var liten har hon sjungit en speciell sång för mig, det handlar om en flicka som föds i maj när träden blommar, när sjön glittrar och när fåglarna kvittrar. Om hur flickan nästan alltid är glad och ser hela livet som en sommardag. Än idag känner jag mig trygg varje gång jag hör den låten. Jag vet att mamma sjunger den sången som om den var skriven till mig, för det är så hon ser mig. Flickan som nästan alltid är glad.
Mamma har klappat mig på pannan, hållt om mig och kommit med tröstande ord när jag har varit ledsen. Hon har tagit hand om mig när jag har varit sjuk. Hon höll min hand och satt vid mig i timmar när jag låg på sjukhuset, hon kammade och flätade mitt hår, hon gjorde allt för att jag skulle må bättre.
Varje gång vi är ifrån varandra gör det ont i hjärtat, av saknad, av kärlek. När hon var bortrest för några år sedan låg jag vaken en natt och grät, allt jag ville var att ha henne där vid min sida. Jag hämtade telefonen och ringde henne men allt jag fick var telefonsvar. Jag ringde om och om igen i vetskapen om att det bara var telfonsvararen jag skulle nå. Men det hjälpte, för jag fick höra hennes röst.
Ikväll är hela min kropp fylld av saknad. Mamma, jag saknar dig.
Jag älskar dig, nu och föralltid.

190810

Fick höra Emmas röst i några minuter på skype. Det var härligt, jag blev på riktigt tårögd. Även fast hon inte riktigt lät som sig själv eftersom hon är så hes. Stackarn har gått och fått lunginflammation. Pratade med henne och Lovisa en liten stund, sen kom Rachel och förstörde allt genom att börja tjuta och skrika. Jag pallar inte. Två och en halv vecka utan att ha umgåtts med en enda människa i min egen ålder. Det gör mig lite smått deprimerad.
Men jag insåg förut att jag faktiskt är hemma om fyra dagar, det är ju ganska sinnessjukt. Fyra dagar är ju inte alls lång tid... Då får jag krama om alla. Förutom Emma då... Skulle göra hemskt mycket för att få spendera en dag med henne just nu, det är sjukt jobbigt att veta att hon är så långt bort och att jag inte kommer träffa henne förrän i vår. Men jag klarar det. Vi klarar det. Vi har ju trots allt planer på att bli sambos i framtiden så vi kommer nog träffa varandra så det räcker och blir över.

update

Relativt ensam på gården idag också. Om man räknar bort de 20 anställda som jobbar här, dom hänger dock inte i huset vilket känns bra. Om tjugo minuter ska jag väcka Rachel som tar sin dagliga tupplur och då ska vi tvätta hundarna. Fan. Man kan ju inte säga "tvätta hundarna" ? Duscha hundarna? Bada hundarna?
Och herregud vad jag vill tillbaka till London nu. Men först och främst längtar jag till Linköping där jag äntligen ska få krama om familj och vänner. Kommer bli underbart.

streetstyle; men (min framtida man på översta bilden)


en torsdagsmorgon i Providence

Hänger loss i mitt rum med Rachel såhär på morgonkvisten.
Tuppjäveln väckte mig inatt igen, men den här gången var jag lite mer förberedd. Jag hade iPoden bredvid mig i sängen och när han väckte mig stoppade jag in hörlurarna i öronen och lyssnade på fridfull musik. Sucker.
.
Drömde förövrigt en jobbig dröm. Det var bal igen, och på något sätt hade jag inte min balklänning och allt blev helt fel. Och på något vänster var det Sandras fel så vi hade största fighten. Fy vale, tur att jag vaknade upp från min dröm.
.
Mina ögonbryn sitter för långt ifrån varandra förövrigt. Ser ju askul ut.

vet någon vad tupp heter på engelska?

Om du svarade cockerill - Bravo. Förövrigt så är det just det som "min familj" heter i efternamn. Cockerill. Tupp.
Matts föräldrar äger en stor gård, dom odlar potatis och har typ en miljard hästar som tävlar i trav och grejer. Iallfall, dom heter givetvis Cockerill i efternamn också, och det är tuppar tamigfan överallt. Självklart har dom riktiga levande tuppar som spatserar runt utanför huset också, och alla vet ju att tuppars uppgift är att väcka alla tidigt på morgonen. En av tupparna tyckte tydligen att jag skulle hållas vaken halva natten för han började när det var kolsvart och slutade inte förrän solen hade gått upp igen. Kuk. Jag ville verkligen springa ut och vrida nacken på honom. Sjukt irriterande tupp.
När jag presenterar mig för folk här tror alla att jag heter Marlin. Och marlin är tydligen någon slags gigantisk svärdfisk. Tänk er då om jag skulle gifta mig med en som heter Cockerill. Marlin Cockerill. "Hej jag heter Svärdfisk Tupp".
Iallafall. Dom här bilderna här under är från en liten toalett här i Pams & Martins hus. Toaletten är väl ungefär lika stor som Katedrals toaletter. Och dom har typ proppat in 15 tuppar där inne, tänk er då hur resten av huset ser ut...

a perfect night ?

Sitter och kollar på Vänner och har precis ätit Kinamat. Underbar kinamat. Underbara Vänner. Matt, Ben & Daniel är och campar, Debs, Pam & Martin är ute och äter middag och Rachel sover. En perfekt kväll enligt mig.

sunset


pojkar pojkar...

Något som jag tycker är otroligt störande är att för många killar inte vet hur dom ska klä sig. Dom bryr sig helt enkelt inte. Det finns några saker som verkligen kan förstöra en killes outfit/stil och det är jacka, skor, jeans och frisyr. Säg att allt han har på sig är skitsnyggt, förutom skorna - ja då förstör det i princip allting. Samma sak om han har ett par skitfula jeans, en vidrig jacka eller en ful frisyr. Ae fyfan. Lär er. Och snälla, börja bry er. Ta hand om er själva, det är inte bögigt.
En ful väska förstör också förresten...
.
Lär er av Roy, han kan det där med stil. Vare sig det handlar om jeans, frisyrer, väskor, smycken, jackor eller skor så är det alltid klockrent.
.

give me knitted

Denna skönhet har jag inhandlat idag. Den är dock inte riktigt lika grön som på bilden.
Har tänkt matcha den med svarta höga boots, skinnjacka och en svart fransväska.

candles and hot water

Det var någon som frågade om jag kunde ta någon bild när jag badar. Och voila.
Nemen skämt åt sidan. Poängen var att jag skulle ta en bild och visa att det faktiskt kom vattenånga från min hud när jag badade häromdagen. Det var oerhört romantiskt med ljus, ångande vatten och lugn musik. Jag tänkte precis skriva att det som saknades var en man men jag kom på att det skulle bli alldeles för trångt och jobbigt med två personer badkaret.
.

update

Imorgon lämnar vi Kepper's Cottage och åker till Matts föräldrars hus, fråga mig inte varför. Men jag är glad över det för jag är trött på det här nu. På onsdag ska jag och Debs shoppa.

three random


minus en höna

Minns ni när man var liten och man började gråta om man tappade en tallrik i marken? Jag kommer ihåg när vi hade födelsedagskalas hemma och jag tappade en tallrik (som dessutom var en tårtbit på) och jag började gråta... Jag visste inte riktigt varför jag grät för mamma sa att det inte gjorde något att tallriken gick sönder. Men nu vet jag att det var för att jag skämdes.
Häromdagen skulle jag öppna mikron och dörren flög upp lite för snabbt och knockade till en porslinspryl med hönor på. En av hönorna ramlade av. Ingen märkte något så jag höll tyst och balanserade hönan på sin plats igen. Några dagar senare skulle Pam flytta på hönorna och märkte då att en av dom inte satt fast. Hon utbrast "Oh nooo, one of the chicken's has fallen off". Jag säger då "Oh no... Did it happen now?". Haha vafan. Skrattar lite åt mig själv nu såhär i efterhand. Men hönorna var ändå så fula så det gör ju inget.
Under min vistelse här har jag tagit sönder hönorna, en kastrull, en tekopp och ett fat.

...

Vilken jävla ångest jag skulle ha om jag var ett år yngre nu. Återgå till skolan. Åh vad jag är glad att jag har tagit studenten. Hur sorgligt det än var att skiljas från alla, veta att man inte kommer få träffa dom varje dag längre så är det så grymt skönt att veta att jag kan göra precis vad jag vill, att jag faktiskt inte måste plugga mer i hela mitt liv om jag inte vill. Ingen mer ångest över matte, inga jobbiga analyser att skriva och lämna in till Kerstin och ingen mer äcklig skolmat. En klyscha är ju dock att trean var ett underbart år, eller snarare vårterminen i trean; studentskivor, balen och studenten. Så ni har mycket att se fram emot, misströsta inte. Men oj vad det är skönt att gymnasiet är över. Alla förändringar som sker nu är enorma och läskiga, exakt vad jag behöver efter 13 år i skolan. 13 jävla år. Jag ska absolut inte börja plugga nästa år, jag vill resa mer, jag vill jobba, jag vill tjäna pengar, jag vill möta nya människor och jag vill uppleva.

looking back

Tänk vad mycket man förändras över åren. Det här kortet togs för fyra och ett halvt år sedan. Det var nyårsafton och det firades hemma hos Amanda när hon bodde i Sturefors. Det var jag, Sandra, Emilia, Evelyn och Amanda. Vi åt middag, sjöng kareoke, kollade på fyrverkerier och skålade med en cider från Rekordelig... Sedan fick vi besök av grannpojkarna som försökte skrämma oss, de lyckades. Dock stannade dom inte länge, deras mål med att komma in i vårt hus var enbart för att skrämma oss.
Jag hade lånat mammas linne med en massa paljetter på (se bilden) och rullat upp håret på spolar 5 timmar innan jag skulle bege mig till Amandas hus. Endast för att göra mig vacker inför mina flickor. Vi var oslagbart söta på den tiden.

daniel

Jag vet att det är fel att favorisera. Som när lärare favoriserar elever, det är ju så jävla irriterande. Men jag kan inte hjälpa att tycka om Daniel lite mer än andra ungar. Han är så söt. Häromdagen sa han "When I was young, I couldn't put my coat on by myself. I mean, it was sooo embarrasing". När jag var ung?... Han är 7 år gammal. Plutten då.
Igår kollade vi på någon film med Julia Roberts & Jude Law. Dom skulle kyssas, allting gick väldigt långsamt och dom gick emot varandra i slow motion. Efter en liten stund hör man en djup högljudd suck och Daniel reser sig upp och går ut ur rummet...

ett minne för livet

När man var mitt i smeten bland balklänningar, frisyrer och genrep tänkte jag på hur många tyckte att balen var roligare än studenten. Jag funderade på om jag skulle tycka likadant eller om jag skulle tycka att studenten var roligare. När jag sedan tog studenten tyckte jag att balen och studenten låg på samma nivå. Nu när jag tänker tillbaka på det måste jag dock säga att balen var en mer minnesvärd upplevelse, 5 månader av träning, stress och nervositet gjorde att själva baldagen blev helt magisk.

spel

Varför slutade man spela spel? Jag minns när jag var liten, vi spelade alltid Linköpingsspelet (som Monopol fast roligare och mer seriöst), Tecknet, Ullabella, Stress, och Bonde President. Vad är det för jävla skitnamn egentligen? Bonde & President... Först kallade vi det för Neger & President men även som 10åringar fattade vi hur jävla fel det var att det skulle heta så. Så vi döpte om det till Bonde & President... Vet inte om det är så himla mycket bättre egentligen?
I vilket fall, det är ju askul att spela sånna spel. Här kör vi på Uno.

tack emma

för att du äntligen har kommit igång med bloggen, jag kommer följa dig slaviskt.

let jessica hart inspire you


jag lovar att någon hade delats på två ...

Det här är typ fantasiland. För några kvällar sen såg vi Norrsken, det kan man ju inte ens göra i Linköping? Det var vackert, har alltid velat se Norrsken. Mycket stjärnfall kan man tydligen se här också, jag har dock inte varit utomhus de senaste kvällarna på grund av att jag inte vill förfrysa tåg och andra viktiga kroppsdelar.
Vi har också kört igenom en regnbåge. Känn på den.
.
Haha, andra kvällen här så satt jag, Debs, Nicole och Pam (Matt's mamma) och drack vin och pratade vid en öppen eld under stjärnhimmelen. Alla blev väl sådär lagom salongsberusade och efter ett tag började kvinnorna prata om hur det skulle vara om det fanns gräs att röka... Oj tänkte jag. Det trodde jag inte om dom här kvinnorna. Hur som helst, det här slank ut ur Nicoles mun :
"I wonder what it would be like if we had some weed here, I bet we would have wondered off in five different directions"
Detta fick mig att fnissa något eftersom vi endast var fyra flickor där ute på terassen.

nej hörrni

Det blir inget bloggande härifrån Yorkshire. Har absolut ingen inspiration till någonting så ni får stå ut med en bloggtorka tills jag kommer tillbaka till London den 26 augusti. Ska försöka slänga upp lite inlägg då och då men som sagt, nada inspiratione.

lost in the desert


utflykt

Här är lite bilder från vår utflykt häromdagen. Ben var sur som fan för att vi inte hade tillräckligt mycket mat med oss. Dock jävlades han bara (vilket jag fattade hela tiden, han ville inte följa med på utflykten från början) eftersom han inte bad om något att äta när vi kom tillbaka. Han var tamigfan inte hungrig. Ungar alltså.
Och herregud vad trött jag är på att blogga om barn just nu, hur kul är det på en skala? Nåja. Jag får stå ut lite till, ni också för den delen.
Det spetsiga berget som ni ser i bakgrunden på dom två bilderna här nedanför är det berget som vi besteg. Wihu. Får man kalla det berg om det är täckt med ormbunkar?

nej... jag är inte död

Jag är glad att meddela att jag inte hittade ett rep. Jag letade inte ens. Grejen är den att internet inte har fungerat, har känt mig ganska handikappad men det har gått bra. Men nu är jag iallafall tillbaka. Så vad har hänt sen sist jag bloggade?
I princip ingenting skulle jag vilja säga. Eller jo, vi har bestigit ett berg. Har lite bilder som jag tänkte lägga upp i nästa inlägg. Nicole, Lok & Arlo har lämnat oss här i vår stuga och blivit ersatta av Debs föräldrar. Det känns som att allt kommer bli mycket lättare nu när det inte längre är 5 ungar som springer runt utan bara 3. Plus att Debs föräldrar gillar att hänga med barnen så det innebär ju att mitt jobb inte blir lika tufft. Känns perfekt.

helvetet

Just nu känner jag för att promenera ut till boden , leta upp ett starkt rep, gå ner till skogen och hänga mig i ett träd. Jag ber till gud att jag aldrig får fyra söner som är i ungefär samma ålder. Verkligen självmord på det... Inte tyst en enda sekund, gör motsatsen till vad man säger vad dom ska göra. Och så sjukt mycket energi. Har lust att däcka dom.
Nej jag ska inte vara elak. Men fyra pojkar på 7 & 8 år och en flicka på 16 månader är fan för mycket. Längtar tills jag kommer hem och får en liten break från ungar.

rövar och hundar

Jag har ju nämnt Nicole några gånger förut, Debs kompis. Hon är asskön att snacka med men det är något med henne jag verkligen inte förstår mig på. Och det är att hon visar röven hela tiden. Hon har sjukt låga byxor och hon verkar inte bry sig när dom åker ner och halva röven syns. Hon kan ju omöjligt inte känna det. Eller? Vill dra mig till minnes att Evelyn sa att hon inte känner när det händer henne. Vi brukar få dra upp hennes linnen lite då och då. Byxor också för den delen.
.
Är förövrigt grymt tacksam för att det finns hundar här, det botar min abstinens efter Lucas liiitegrann. I början var det bara jobbigare för jag tänkte mer på honom, men nu tröstar det mig. Sassy är pointern som älskar närhet och uppmärksamhet (vilket förmodligen alla pointrar gör eftersom Spicy är likadan), Puppy är den 17åriga Jack Russeln som ser fundersam ut mest hela tiden. Väldigt mysig hon med men jag föredrar Sassy. Hon är min favorit, förmodligen för att det påminner mig om Spicy, Sandra, Vimarka och Lucas.
.

åh mickey mickey hej, mickey du e helt okej.

Är det bara jag som fortfarande sover med mina gossedjur i sängen? Kommer ihåg när jag skulle ta hem någon kille första gången, då plockade jag bort dom. Har två som jag alltid har i sängen, den rosa nallen på bilden och en vit kanin. Kaninen fick jag när jag föddes, kom aldrig på något bra namn så hon heter helt enkelt Nini. Nallen är lätt grymmast, fick den när jag döptes. När jag var ungefär 7 år lyssnade jag på Carolas Mickey, och dansade med nallen i vardagsrummet. Därifrån fick hon sitt namn. Något år senare fick jag veta att Mickey är ett killnamn. Fuck it tänkte jag, det går ju inte att ändra på nu.
När jag packade inför London så slog tanken mig att "jag kan ju inte lämna Mickey hemma...". Helt ärligt. Men hon fick inte plats. Bästa sovpartnern är hon, precis lagom stor att krama, andas inte högt, snarkar inte, tar inte täcket ifrån mig och ligger inte på mig så att jag kvävs.

någon slags dimma

Herregud. Jag vill tillbaka till London, det är verkligen dött här. Jag dagdrömmer mest hela tiden och går runt i någon slags dimma. Jag blir fan deprimerad av att bara gå runt och inte göra någonting. Försöker tänka på att jag ska hem till Linköping snart, ska bli hur skönt som helst att komma hem och träffa alla. Men på ett sätt vill jag inte hem igen, eftersom jag vet hur svårt det kommer vara att säga hejdå den här gången.

sandra, nu kommer du bli avundsjuk

Jude Law och hans flickvän ska komma hit för dom känner Matts föräldrar haha. Lite galet.
Okej, jag ljög. Jag ska inte träffa honom. Men Nicole har träffat honom och det var det jag skulle berätta för dig.

one night in brussels


runway


big no no

Första kvällen drack vi upp 6 flaskor vitt vin, igår drack vi väl ungefär 4. Det här är inte okej, ikväll ska jag inte dricka ett enda glas vin. Funkar liksom inte.
Och åh vad jag inte vill vara här i 2 veckor. Kommer ju dö.

m & f

Ikväll förstod jag faktiskt att mormor är död. På riktigt. Det är en sjukt ensam känsla... jag växte upp med henne. Jag drömde om henne och farfar inatt. Jag träffade dom båda två och vi grät. Sen vaknade jag och min kudde var blöt, det rann tårar ner för mina kinder i sömnen. Jag älskar er.

bildregn

Här kommer en hel del bilder som jag tog igår. Sandra, det känns som att Spicy är här, dock i tjejform och äldre. Hon lägger sig i knät på en när man sitter och äter precis som Spicy gör. Underbart.
Debs är kvinnan i rosa. Ni som gick på Engelska Skolan, visst är hon lik Vanessa Perrett? Med en blandning av Kate Winslet...  Kolla sista bilden.


yorkshire

Right. Nu är jag i Yorkshire, i sommarstugan. Resan hit var väl inte direkt underbar, i början gick det bra. Vi kopplade in min iPod till bilen och vi lyssnade på musik hela vägen. Men i slutet var det ett helvete. Rachel grät högt som jag vet inte vad, Ben & Daniel kastade skor på varandra och musiken dånade fortfarande ut ur högtalarna. Tänk er min huvudvärk. Verk? Värk? Lär mig aldrig. Jag ville dö lite där ett tag. 6 timmar i bilen med 3 ungar. Usch.
Tänkte lägga upp lite bilder imorgon. Har knäppt en del på ungarna under dagen. Kan ju vara intressant att se...? Blir förmodligen inte så jävla intressant uppdatering under tiden jag är här i Yorkshire eftersom vi inte lär göra särskilt mycket.
Men Debs & Nik är fan sköna. Me like. (Debs är min surrogatmamma och Nik är grannen vars barn jag tar hand om ibland, Debs bästa vän).
Och förresten så funkar inte min mobil här, så skicka inte sms för jag kommer ändå inte se dom. Puss

lördags

Hittade dom här två bilderna på internet igår, på klubbens hemsida. Den första är på mig och två random människor, assköna förövrigt.
Den andra är på mig och J, bra moment att bli fotat liksom. Stäng munnen? Varför pratar man ens när någon ska ta kort på en? Haha, är man full så är man...

dilemma

Det blir inget Frankrike. Det blir ingen utomlandsresa nu i sommar, det känns ju lite surt. Blir förmodligen en resa över nyår och framåt istället. Två veckor i Indien? Låter ju förjävla spännande om du frågar mig. Då åker jag hem över jul och sen tar flyget från Sverige till Indien.
När det förslaget kom på tal började jag tänka lite. Alltså, jag flyger från Sverige där det är snö och minusgrader, till ett land där det är sol och plusgrader. Vad har man på sig när man flyger? Det är ju inte som att man vill kliva av planet i UGGs och en dunjacka när alla andra går omkring i sandaler och klänningar...

free


tisdag

Nu ska jag packa min väska eftersom vi beger oss mot Yorkshire imorgonbitti.
Om lite mer en än timma ska jag bege mig mot Muswell Hill för att säga hejdå till D som flyttar tillbaka till de förenta staterna om två veckor. Trist, han var en rolig prick att hänga med.
Har blivit lite för mycket vitt vin under mina veckor här förövrigt.
Jag just nu.

i've lost all my sweetness


debs

Satt i köket vid datorn förut, då kommer Ben och säger "Mommy's wondering if u can dance to some music in the TV-room...". Jag skrattade och frågade varför, varpå han svarar att han inte vet. Så jag sitter kvar vid datorn, 5 minuter senare ska jag gå upp till mitt rum men på vägen hör jag musik och andra ljud från tv-rummet. Detta är vad jag möts av. Debs är på G asså.
.

evelyn

I sju år har vi känt varandra och under dom åren har vi hunnit samla många minnen ihop och jag skulle kunna sitta i evigheter och skriva om allt vi har gjort tillsammans. Men jag vill bara säga att några av dom bästa minnena jag har delar jag med dig.
Du har alltid förstått mig och jag har alltid förstått dig. Vi har tänkt exakt likadant och vi har kunnat prata om precis allt. Jag minns en kväll när du sov över hos mig, vi hade tända ljus och jag var mitt uppe i en sjukt jobbig period, vi låg och pratade i timmar och tårar rann ner för mina kinder. Jag var glad att jag hade dig vid min sida då. Du visste exakt vad du skulle säga, du var den enda som sa saker som hjälpte under den perioden och jag saknar det. Vi gled ifrån varandra någon gång under förra sommaren, det underbara är att jag vet att jag fortfarande kan prata exakt likadant med dig, att du kommer förstå mina känslor exakt lika väl som du gjorde för ett år sedan, även om jag inte längre förstår mig på dina känslor. Jag vet inte om det är du som har förändrats eller om det är jag som har gjort det. Kanske har vi förändrats båda två. Men vi har fortfarande samma starka band som håller oss ihop, som gör oss till den där perfekta pusselbiten.

skit

Känns som att jag har varit i London i en evighet, men jag känner inte att det här är ett hem än. Det är bara ett hus jag bor i. Jag vill komma till en punkt då jag känner mig hemma här, då jag känner att jag har ett riktigt liv här. Det är mina vapendragare som saknas här; Sandra, Befrin, Emilia, Evelyn, Emma, Julia, Lovisa... ja jag kan hålla på hur länge som helst med listan över tjejerna som jag saknar känns det som. Utan er är jag bara en kropp som går omkring. Killar betyder ingenting om jag inte har er. Jag vet att jag har er kvar där hemma, men det är fan för långt bort. Är det meningen att jag ska möta någon brud som håller er klass? Omöjligt... Det hemska är att det är när man har det som jobbigast som man fattar hur mycket vänner faktiskt betyder. Som när jag opererades förra sommaren och låg på sjukhuset och läste alla små gulliga lappar som ni hade skrivit till mig några dagar tidigare. Jag blev så rörd och sjukt många känslor strömmade genom min kropp.
Efter i lördags känner jag mig mest sorgsen, jag är inte ledsen över att det blev bråk. Utan det bara fick mig att släppa loss alla negativa känslor. Saknad, ensamhet. Jag har fått höra att jag har en personlighet som en kille, någon som inte bryr sig och som vägrar släppa någon annan nära. Allt sådant är omedvetet men jag vet att det stämmer så jävla bra. Jag har, på riktigt, tappat tilliten till killar och jag vet inte riktigt hur jag ska få den tillbaka. Jag vägrar att bli sårad igen, så jag skiter i känslor och ser till att vara den som sårar först.

älskar den här videon

Man blir så glad av den. Afrikansk dans är så häftigt. Slutet är bäst.
Och hur söt är inte tjejen till vänster om Shakira?

känner mig som mig själv igen

Pallade inte trycket mer. Jag var tvungen att köpa nagellack. Äntligen lite färg!
Abstinensen är som bortblåst.


...


min mamma är allt söt hon

" Är i skogen och jagar blåbär , vildsvin och älg. Dålig skörd på alla fronter. " 

what i thought was beautiful is only memories


ordspråk

"Maten tysta mun" är väl ett jävligt dumt ordspråk. Skulle ju vara jättetråkigt om alla alltid var knäpptysta när man åt mat. Det är ju ett utmärkt tillfälle att prata och ha kul ju. Dock insåg jag häromdagen var det måste komma ifrån. Man sa det bara till ungarna eftersom dom är så sjukt högljudda när dom äter mat och pratar samtidigt. Prata med små bokstäver barn.

streetstyle


igår

Ja vad ska man säga. Utekvällen igår var grym till en början. Musiken var perfekt, packat med folk, alla var glada och sociala. Och jag & J fick gratis drinkar för att han kände någon bartender. Så det var ju mer än okej. Jag hade tänkt tanken att J skulle kunna flippa lite om andra killar skulle vara liite för på. Men fan alltså. Trodde inte att det skulle bli så stort bråk som det faktiskt blev. Vakter och sönderslagna ölflaskor var inblandat. Allt löste sig väl till slut. På ett sätt är det en aning skrattretande, hur lättirriterad J är. Någon kille som jag småpratade lite med ute på terassen sa till J att vi hade kyssts, allt för att irritera honom. Och han lyckades rejält. Blev inte mycket prat på hemvägen kan jag säga, fan vad arg jag var.
Efter en stund blev vi vittnen till ett gängbråk också, en kille låg stilla på marken skitlänge. Trodde ett tag att han var medvetslös eller död. Sen kom polisen och killen ställde sig upp. Nåväl. Musiken var ju iallafall grym som sagt...
Kom hem vid 16 i eftermiddags (2 timmar sen till jobbet, way to go). Och nu är jag trött som fan så jag ska lägga mig om en stund.
.
Var sjukt uttråkad häromdagen. Tog ungefär 40 bilder som liknar dom två här under. Då blev allt helt plötsligt askul.

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus