Minns ni när man var liten och man började gråta om man tappade en tallrik i marken? Jag kommer ihåg när vi hade födelsedagskalas hemma och jag tappade en tallrik (som dessutom var en tårtbit på) och jag började gråta... Jag visste inte riktigt varför jag grät för mamma sa att det inte gjorde något att tallriken gick sönder. Men nu vet jag att det var för att jag skämdes.

Häromdagen skulle jag öppna mikron och dörren flög upp lite för snabbt och knockade till en porslinspryl med hönor på. En av hönorna ramlade av. Ingen märkte något så jag höll tyst och balanserade hönan på sin plats igen. Några dagar senare skulle Pam flytta på hönorna och märkte då att en av dom inte satt fast. Hon utbrast "Oh nooo, one of the chicken's has fallen off". Jag säger då "Oh no... Did it happen now?". Haha vafan. Skrattar lite åt mig själv nu såhär i efterhand. Men hönorna var ändå så fula så det gör ju inget.

Under min vistelse här har jag tagit sönder hönorna, en kastrull, en tekopp och ett fat.