Är det inte konstigt att man springer in i folk lite överallt? Som för ett tag sen när jag var på Ica i Tannefors och jag sprang in i en kompis gamla ragg. Eftersom Linköping är så pass litet är det kanske inte så jättekonstigt. Men om man tänker efter är det ändå lite grymt, att båda råkar vara på exakt samma ställe på exakt samma tidpunkt. Eller som igår, när jag ser Atra (gick på samma skola) stå utanför provrummen inne på H&M på Oxford Street i London. Om Evelyn läser det här så kommer hon fatta exakt vad jag menar, hon brukar hålla med mig gällande speciella tankar...