all alone
Jaha. Och så var man ensam igen.
Jag grät tårar av lycka när jag träffade dom.
Men jag lyckades hålla undan tårarna när jag sa hejdå. Det är ju trots allt bara en månad kvar tills jag är hemma i Svea Rike & Vimarka.
Jag längtar redan så jag dör lite inombords, men jag vet att en månad kommer flyga förbi snabbare än jag hinner säga Gorby's panpizza.
Nu måste jag städa i mitt rum... Adam är en riktigt slarvig bror. Lämnade 89 påsar på golvet.
"Min familj har inte alla hästar inne, men jag tycker om dom ändå"
Trackback