Iallafall. Utekvällen blev väl relativt lyckad. Haha men fan asså. Man måste gå ner för en trappa när man ska ner till klubben. Och någon gång under kvällen när jag hade varit ute för att ta lite luft, så ramlar jag i trappjäveln.

Ni vet när man åker skidor, och man ramlar? Och man försöker, med all sin kraft, att stoppa fallet och sträva emot. Man försöker stanna men det går inte för det är så halt, isigt och snöigt? Ja, exakt den känslan fick jag i trappan. Det gick inte att stanna, jag bara föll ner, trappsteg för trappsteg. Och jag höll på att dö. Sen gick jag in på toaletten och garvade sönder åt mig själv. Fy helvete vad det måste ha sett roligt ut. Kan bara tänka mig vilka blåmärken jag kommer ha imorgon när jag vaknar...

Sen var ju Frida väldigt gullig tidigare ikväll också. Vi skulle mötas utanför klubben för vi inte hann träffas upp innan. Eller vi skulle snarare mötas vid någon bar i närheten. Skit samma. Vi var i vilket fall tvungna att åka tunnelbanan själva. Och lilla Frida kunde absolut inte anlända nykter tilll Boujis så hon drack vin ensam hemma, och tog med sig en PET-flaska med vitt vin på tunnelbanan. Så där sitter hon en tisdagkväll klockan 22 i festkläder och dricker vin ur en plastflaska. Två medelålderskvinnor sitter framför henne och kollar med fördomsfulla blickar och viskar till varandra. Till slut pallar hon inte mer och hon säger högt till dom :

Hello, my name is Frida and I'm an alcoholic.