jag vet inte

"Om något inte känns helt rätt så är det förmodligen inte rätt".
Det läste jag någonstans någon gång. Och just nu känns allt så jävla fel här. Jag låg hela dagen i sängen igår, och än så länge har jag gjort samma sak idag. Visst, jag är sjuk. Men frisk nog för att kunna jobba. Det känns som att jag håller på att sugas in i någon slags depression. Jag vet att den kommer vara kortlivad. Så fort jag tar tag i mig själv och börjar jobba, eller går till gymmet, eller åker in till stan. Då kommer jag må bättre. Men jag vill inte, jag orkar inte. Jag vill bara ligga här inne med gardinerna fördragna och ha lamporna släckta.
Jag ligger och fantiserar om hur det skulle vara att vara hemma i Vimarka. Jag saknar allt så att det gör ont i hela kroppen. Jag börjar gråta så fort jag tänker på det. Jag vet inte om jag klarar av det här längre.




» Sofia

Hej!

Jag tänkte bara skicka en liten hälsning till dig, jag heter Sofia och bor i Lund i Skåne. Jag hittade din blogg på Google eftersom jag själv vil åka och bo och arbeta i London och skulle kunna offra en kroppsdel för det! I alla fall, det jag ville säga var att tack för en underbar och intresant blogg (smått avundsjuka- framkallande med!)och hoppas att du inte känner dig allt för ensam och full av hemlängtan där borta! Kram från Sofia!

2010-10-12 // 15:56:49

Malin, jag förstår dig helt. Men jag vet att du klrar det här. Tänk hur mkt mer du kommer att få uppleva där, och att vi här har så jävla mörkt så tidigt, folk jobbar ständigt och klagar på hur kallt det är. Så du ska nog ta en sväng på stan och njuta. LYFT RÖVA NU!

2010-10-12 // 16:31:02
» malin

Sofia : Vad gullig du är som kommenterar. Och tack för komplimangerna om bloggen! Hur kommer det sig att du inte drar och blir au pair då ? :)



Befrin : Neee du förstår inte alls. För du har inte varit utan familj och vänner i 4 månader. Dom som inte har varit det fattar inte hur jobbigt det är :( Ni förstår inte hur mycket jag saknar er. Det var ju därför jag blev så ledsen då när ni blev så sura haha. För jag pallade liksom inte ha sånt när jag bara skulle spendera 3 ynka dagar med er.

Men jag vet också att jag kommer må bättre bara jag tar mig ut ur sängen.

2010-10-12 // 18:02:26
» N

Malin, du är jättestark som ens vågade åka tycker jag, jag menar det är ett stooort steg från att va med vänner och familj varje dag i stort sett varje dag till att känna sig helt ensam utan samma slags kärlek runt sig! Men tänk på att du klarat det såhär långt och att du kommer komma hem igen, och då kommer du aldrig ångra att du åkte! Lev livet där medan du kan, tiden går ändå så bedrövligt fort! Även om vissa dagar kan sega sig fram... <3 Jag gillar dig! :)

2010-10-12 // 18:21:30

Tänk på att det vi nyss var där och att din familj snart kommer. Tänk på att det bara är en liten liten period av ditt liv och att du kan spendera resten av ditt liv i vimarka om du vill... lockande ;) Det tyckte vi iallafall när vi var små. Minns du? Mamma och pappa, Pelle och Sussi skulle ju bli tvugna att flytta härifrån för du och jag skulle ju bo där när vi blev vuxna. Brevid varandra, som vanligt. Det var vi minsann bestämda om. Tänk också på att jag kommer komma igen :) och då ska jag fasen inte ha fem andra tjejer med sig som suktar efter dig! haha. Och att en del av de andra tjejerna säkert kommer igen också. För du vet, det är inte bara du som inte klarar dig utan oss, vi klarar oss inte utan dig heller! Älskar dig.

2010-10-12 // 19:14:28

hallååå?? var är mitt andra inlägg?

2010-10-12 // 19:23:07
» malin

Jag antar att N är Nicole ? Eller? Jag försöker tänka positivt :) Men ibland är det bara jävligt svårt.



S: Haha åh vad söta vi var. Jag kommer ihåg att vi var så himla seriösa med att vi skulle bo bredvid varandra i Vimarka i hela våra liv. Så romantiskt... Kom tillbaka snart :)

Älskar dig

2010-10-12 // 20:18:31
» Sofia

Ska aboslut fortsätta med det om du vill såklart :) Och föresten, du verkar vara en hur stakt tjej som helst som har många vänner som hejar på dig, gör samma sak! Jag har ingen stor eller alls erfarenhet av barn så jag tror inte att jag hade varit så attraktiv på den avdelningen men annars så håller jag faktiskt koll på det på arbetsförmedlingens hemsida om jobb utomlands så vi får se hur det ska bli av men på något sätt så ska det! :)

2010-10-12 // 20:39:18

haha, ok! skulle nog bara hållt käften! Men jag kommer icke klara av att inte se dig förens vid sommar. Så gumman, bettan kommer o hälsar på minst 3 gånger för fan. PUSSS MIN FINA!

2010-10-12 // 21:13:25
» malin

Sofia ; Jamen visst gör det om du pallar :) Blir jätteglad.

Ibland känner jag mig stark som fan, och jag vet att det inte är många som skulle palla flytta helt ensam till en främmande stad bara sådär. Så visst tycker jag också att jag är stark som har gjort det, men å andra sidan tycker jag ju att det är så jävla jobbigt ibland också.



Beef: Nee du skulle inte alls bara hålla käften haha... Menar inte så riktigt. Klart jag vill att du ska skriva till mig :) Kom så ofta du vill, du har ju gratis boende nu hahaha... Puss

2010-10-12 // 21:50:22

Jag hoppas du mår bättre nu och kan väl egentligen bara säga att det går upp och ner. Man får bara försöka ta sig igenom det så känns det bättre om ett tag.



Jag var ett halvår på andra sidan jorden, utan alla mina vänner och familj och jag känner ingen som är så nära med sina föräldrar som jag är. Mina föräldrar är mina allra bästa vänner, vi pratar om allt och jag vet liksom inte hur jag skulle kunna leva utan dom - MEN jag klarade mitt halvår och kom hem som en otroligt mycket starkare och mer självständig person. Jag utvecklades ENORMT när jag var i väg och lärde mig saker som jag aldrig hade lärt mig hemma. Norrköping/Linköping finns liksom alltid kvar, och det kommer att finnas kvar när man väljer att komma hem igen, oavsett om man så varit borta i två månader eller två år. Ens familj och vänner finns hemma i Sverige och dom väntar på en, dom kommer inte att försvinna nånstans.



Jag vet, jag vet verkligen hur sjukt jobbig saknaden kan vara (jag firade första julen någonsin utan min familj förra året i Australien) men det som hjälper mig mest tror jag är att tänka som sagt, att familjen finns där hemma och väntar på en när man kommer hem.



Tyvärr är det nog så att man bara har "en" chans att göra det mesta i livet och det är NU. Det är nu vi är unga och ska passa på att se världen och göra de där galna sakerna vi vill göra. Sen börjar man plugga i Sverige, man kanske träffar en kille, vill inte ta ett studieuppehåll för man vill gå med samma kompisar - det kommer hända massor med grejer senare i livet som gör att det blir svårt att bara dra iväg utomlands för en längre tid.



Jag hade den roligaste tiden i mitt liv i Australien - jag träffade så otroligt många heelt fantastiska människor som jag kommer ha kontakt med hela livet, jag gjorde saker som jag aldrig drömt om att kunna göra i Sverige och jag upplev och såg helt enkelt fantastiska grejer som jag skulle kunna leva på resten av livet. Hoppas och tror att min tid i London kommer bli minst lika otrolig.



Du kommer vara sjukt stolt över dig själv sen när du har kommit hem, och glad över att du tog chansen att göra nåt sånt här. Som man säger, det är mer troligt att man ångrar sakerna man INTE gjorde än sakerna man gjorde - även om de var jobbiga emellanåt.



Ledsen att det blev en mindre novell men ville bara peppa dig lite, vet själv hur jobbigt det är och hur viktigt det är med peppning från omgivningen :)

2010-10-13 // 16:59:17
» malin

Oj vad glad jag blir att du tar dig tid att kommentera ens! Jag vet ju själv att det blir bättre med tiden, och att man får sakna. Och att det är bra. Det här med att flytta på egen hand och uppleva dom här sakerna är i längden bara positivt. Och det vet jag om. Men när jag är sådär nere och saknar alla så måste jag bara skriva av mig om hur jag känner just då. Och jag märker efteråt att det låter värre än vad det egentligen är. Men det är exakt så jag känner i några dagar, sedan när jag rycker upp mig själv och har varit ledsen så det räcker. Ja då mår jag mycket bättre igen och trivs som fisken i vattnet här.



Jag har redan varit här i 4 månader och tiden går så oerhört snabbt. Det känns som jag anlände vid dörren och plingade på igår. Och jag är asglad att jag har (minst) 8 månader kvar här i London.



Jag är redan stolt över mig själv som har åkt också :) Jag vet att jag kommer älska att jag gjorde det här för resten av mitt liv.



Ska bli kul att träffas när du flyttar hit :) Crouch End har inte nog med östgötar. Kram!

2010-10-13 // 20:53:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus