Jag satt och tänkte på förut när jag grät sist. Tänkte på vad jag har gråtit över under det här året jämfört med tidigare år. Jag minns att jag grät ofta förr över vad andra gjorde mot mig, över vad andra sa till mig. Under det här året tror jag det har hänt en gång att jag gråtit över ord som någon annan sagt till mig. Det fanns en tid då jag grät varje dag över ord som jag fick höra. Jag vet inte om jag helt enkelt har träffat snällare människor, om det är att jag har kommit in i vuxenvärlden eller om jag har blivit starkare. Kanske en blandning av alla tre.

Ibland tänker jag tillbaka på den tiden då jag mådde som sämst och jag gläds över att jag inte längre är där. Att jag har gått vidare och att jag älskar livet. Dock skräms jag över framtiden. Att jag någon gång kommer må lika dåligt. Att det förmodligen kommer komma en tid då jag kommer gråta lika mycket som då.

Men. Vad tjänar det till? Det enda man kan göra är väl att leva i nuet.