Hittade min sko idag när vi begav oss in till stan. Dumpade dom igår... Den andra låg vid en annan bänk ungefär 100 meter bort.

Emma & jag bestämde oss för att vi skulle ha en tidig kväll igår. Tänkte dra oss hem sådär runt 01. Då slutar det ju såklart med att man kommer hem vid 06. Svullna knän och fötter och dunkande huvud, som dock inte dunkar lika mycket efter en cola och en knäckemacka.

Hittade mig själv med att stå bakom dj:en på White Room in mot småtimmarna. Emma hade (som vanligt) ställt sig i dj-båset. Lite hennes grej det där antar jag. Så där stod jag och blickade ut över dansgolvet när jag inte pallade dansa mer. Sett en himla massa B-kändisar här under helgen. Så jag är praktiskt taget känd nu. Det är så det fungerar förstår ni.

Idag mår man väl mindre bra kanske.

Förfestar lite hemma hos Emma, Solidaritet står tydligen på schemat ikväll. Och möjligtvis White Room och Spybar. Herregud jag känner mig som en riktig stockholmare.

Håller på att packa lite. Förstår inte varför folk hetsar så mycket om packning ibland, tar ju högst 10 minuter.

Bussen går om 2 timmar så jag ska väl i princip bara fixa i ordning mig själv och någon film som jag kan underhålla mig med. Och godis att äta på vägen upp. Fint.

Kan bli så att jag uppdaterar i helgen, kan bli så att jag inte gör det. Så om inte annat så hörs vi på måndag.

Kollade precis på Girl Interrupted som var lite psykisk jobbig så var tvungen att lätta upp stämningen lite med The Hangover så jag kan sova gott.

Imorgon börjar jag inte jobba förrän 16 vilket betyder att jag kan sova ut ett tag. Nice.

Åh jag har bokat biljett till Australien nu också! 15 November bär det av.

På tal om något helt annat, här är några bilder från helgens kräftskiva (som dock inte involverade några kräftor).

Ska titta första avsnittet på säsong 4 av 90210 och sedan är det dags att sova.

Men kläder är väl inte allt. Ikväll är det kräftskiva på östkusten som gäller. Låter ju inte helt fel ändå.

Min fredagskväll kommer bestå av tapas och bio.

Puss.

Hörs.

Drar mig in mot stan idag igen för lite småärenden samt umgås med Evelyn & Emilia.

Känns som en bra dag.

Jag kommer ihåg för ungefär 2 år sedan då jag var riktigt sårad, sviken och chockad. Jag lyssnade på Don't Cry, som för övrigt varit min favoritlåt i 7 år nu, och kunde på något sätt känna alla känslor lite mer. Även att just de känslorna var negativa så var det skönt att inte känna dom i tyst ensamhet. Street of dreams lyssnade jag mycket på också, det var som att jag kunde ha skrivit den texten själv. Det var exakt så jag kände och det var häftigt att förstå att jag inte är den enda som känner precis så. För i sådana stunder känner man sig ensam och meningslös. Allt känns för jävligt. Men musiken och tid var det som hjälpte mig att må bättre igen.

Att få sitt hjärta krossat är hemskt. Man mår inte bara dåligt. Man kan inte tänka på något annat, inte skratta, man får kramp, det känns som att någon bokstavligen slår dig i hjärtat, man kräks, det första du känner på morgonen är smärtan i magen och den första tanken är "helvete, jag vaknade idag igen".

Bara en ungdomskärlek. Som så många säger. Det är ju i de flesta fall helt sant. Men det betyder inte att det gör mindre ont. När man är i den situationen skiter man fullständigt i när man är 40 år och allt det här är glömt.

Sedan märker man hur saker och ting långsamt blir bättre. Plötsligt en kväll kommer du på dig själv med att inte ha tänkt på honom en enda gång under hela dagen. Sedan går man igenom den där fasen "jag ska aldrig mer bli kär och aldrig mer lita på någon". Man bygger upp dom där murarna som alla pratar om. Men förr eller senare måste murarna ner igen. Var realistisk nu. Kärlek och tillit är något fint, alla kommer inte behandla dig som smuts och spotta på dig.

Åker in till stan för en kvällsfika med Evelyn.

Kan behövas.

Jag har istället spenderat förmiddagen med att kolla på Remember me, finfint.

För tillfället sitter jag med olja i håret och ska precis läsa en stund innan jag placerar mig i bastun.

Är bara allmänt oinspirerad helt enkelt.