Kom fram till idag att anledningen till att jag inte känner lika stor saknad efter allt hemma i Sverige är för att jag har träffat alla så pass mycket. Jag flyttade hit i juli, åkte hem i några dagar i augusti, tjejerna kom på besök i oktober, familjen kom i november, jag åkte hem över jul, Befrin, Sandra & Ray kom hit, åkte hem igen i januari i några dagar, Evelyn kom på besök i januari och nu har Emilia precis varit här. Och dom närmsta månaderna ser ut som så att Nicole kommer i början av mars, jag åker till NY i april, mamma & pappa kommer i maj, David & Jakob kommer i slutet i april. Och förhoppningsvis kommer Adam någon gång i vår, har även pratat med både Amanda och Sandra om att dom vill komma hit igen. Sen vipps är det juni och jag flyttar hem.

Men jösses vad trött jag är.

Till och med tröttare än vad jag var när mamma tog den här bilden på mig.