Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här texten. Vad jag än skriver kommer inte vara nog.

Min äldsta vän. Klassas snarare som en syster.

Vi har känt varandra i tjugo år nu. Förstår du det S? Tjugo år.

Jag förstår inte hur det har gått till, hur tiden kan ha gått så fort. Det känns som igår som vi lekte med kattungar på höskullen eller letade golfbollar i kohagen.

Ibland kan jag sitta och tänka på dig och mig och bli imponerad. Hur häftigt det är hur länge vi hållit ihop och hur väl vi känner varandra. Att vi inte behöver prata högt, utan en sekunds ögonkontakt räcker och sedan vet vi vad den andra tänker. Att när vi inte setts på flera månader så spelar det ingen roll, allt är precis som förut.

Det har varit tomt att för första gången inte bo 30 meter ifrån dig, utan att istället ha ett hav emellan oss. Men i sommar, då blir allt som förut. Då ska vi gå på promenader med hundarna och prata om hur vi ska ta oss in till stan dagen efter.

Önskar jag kunde vara med på middagen ikväll. Grattis på födelsedagen. Vi ses snart.