Alltså, när man ska gå från bussen till Ida måste man gå igenom The Rape Path som vi kallar det för.

Den är inte så hemskt lång, men den är läskig. Och det är mycket mörkare än vad bilden visar, jag ändrade exponeringen och skuggorna för att visa er hur vidrig den är. Första gången jag gick där ensam på kvällen trodde jag att mitt hjärta skulle hoppa ut ur kroppen. Nu har jag nästan vant mig. Men det känns bättre att småspringa igenom den än att promenera. Vider.