Herregud alltså. Rätt roligt hur ni och vi är så olika. Med "ni" syftar jag på er män och med "vi" på oss kvinnor. Ni säger saker som vi analyserar och vrider och vänder på för att försöka förstå vad ni verkligen menar. När ni i själva verket bara sa det utan att egentligen tänka på hur det uppfattas och hur det får oss att tänka och känna. Sedan kommer vi kvinnor och säger saker till er lite sådär inlindat med ett viktigt budskap som vi antar att ni förstår. För så fungerar ju vi. Så där går ni och säger saker rakt på sak som vi tror har en viktig mening eller djupare innerbörd och där går vi och lämnar kryptiska meddelanden som har en djupare innerbörd men som ni inte tror betyder någonting för ni tror att vi också bara menar det vi säger. Men det gör vi ju inte. Jag undrar varför det blev sådär missuppfattat alltihop. Varför kan inte vi kvinnor var lite mer okomplicerade eller ni män vara lite mer känslomässigt tänkande? Det är ju alltid lite krångligt det där när man ska mötas någonstans på mitten.